Första maran

Eftersom bloggen heter MarathonJohan så får jag väl ta och berätta lite om mitt första marathon som jag sprang för ganska exakt en månad sedan idag.

Eftersom jag härstammar från Värmland tyckte jag att det verkade kul att springa den enda maran som går i just Värmland för tillfället - nämligen Sunne Marathon.

Det var en gråmulen dag men regnet verkade i alla som att vi skulle skonas från regn när jag satta mig i bilen hos mina föräldrar och körde de tre milen till Sunne. Väl framme letade jag upp tävlingsledaren och gav honom lite reklammateriel för min sajt, Löpardagboken, som han lovade att dela ut till deltagarna. Jag träffade även Jan Paraniak och pratade lite med honom om marathonstatistik m.m.

Jag hade varit där ungefär en timme i förväg och nu närmade sig starten med stormsteg så jag bytte om och värmde upp.

Starten gick klockan 11 och vi sprang 6 varv på en vändpunktsbana på 7 km. Första två varven gick utan problem och väldigt lätt. Började tro att 4 timmar inte skulle vara en omöjlighet och jag kände mig fortsatt ganska pigg när jag passerade halvmaramarkeringen men någonstans kring 28-30 km blev mina ben otroligt stumma och det var svårt att hålla ett riktigt löpsteg.

Vid varje vändning på banan erbjöds vatten, sportdryck, cola, banan, choklad och russin och ju längre in i loppet jag kom desto mer kände jag att jag behövde fylla på förråden så jag högg en näve russin och en ruta choklad och mumsade på. Ovant att springa ätandes men det funkade rätt bra ändå.

Vätskekontrollen vid ca 28 km

I mål kom jag, tiden då? 4:29:42!

Nöjd? Nja...
-Det officiella målet var att gå i mål
-Det realistiska drömmålet var under 6 min/km (= ca 4:12)
-Det orealistiska drömmålet var 4 timmar
Så ok, jag får vara nöjd men jag fick blodad tand och fler maror lär det bli...